De fotografier jag tagit sedan tidiga tonår har alla ett gemensamt. De har haft mycket lite med min ekonomiska försörjning att göra. Bara undantagsvis har jag sålt en eller annan bild under åren.



Bilderna har oftast tagits utan annan avsikt än att försöka bevara det jag såg, eller tyckte mig se, där jag råkade vara just som en bild passerade näthinnan. Det har handlat om situationer då det varit omöjligt att inte greppa efter kameran.



Sällan har jag tänkt hur, om eller varför. Vid en återblick kan jag se något som håller ihop bilderna, närmast som ett stråk av något jag saknar ord för.



Något som bara bilden själv kan berätta.



I den mån dessa fotografier har ett värde för andra än mig själv avgörs därför helt och hållet i betraktarens öga.